Jag är oerhört spänd och längtansfull över att börja på skolan.
Bara tanken av att komma bort från farsan kommer att lysa upp mina framtida dagar.
Att överhuvudtaget komma bort ifrån mitt gamla jag, att bli en ny Erik.
Det skrämmer mig på ett sätt att förvandlas om och att inte kunna vara sig själv,
men jag ska bli mig själv. Ingen vet något om mitt förflutna, och ska heller inte få veta något.
Och med det, behöver jag inte längre slåss för att bevisa var jag står eller vem jag är,
jag börjar om.
Jag får nu en ny chans, och den ska jag ta vara på!
Skolan är välskött och bra, Pierre är en ganska feg och plugg-kille, men en bra vän
som man sällan hittar.
Lärarna här använder inte våld, åtminstone inte som i förra skolan.
Här finns något som kallas för kamratuppfostran, vilket innebär
att de äldre på skolan styr och ställer över oss ynglingar.
Följer man inte vissa av deras regler, straffas man på deras sätt.
T.ex. går syftet med alla tävlingar ut på att de äldre ska vinna.
Jag kom nu tvåa i en tävling och de är på mig,
hade jag kommit etta så hade jag visserligen straffats på ett eller annat sätt,
eller så skulle de vara på mig ännu mer.
Jag befarar att våld kommer att behöva brukas i vissa framtida lägen..
Bortsett från det, är simhallen och idrottsanläggningarna hur bra som helst.
Lektionerna är en aning roliga ibland och lugna, trivsamt och tryggt är det.
De flesta lärarna är fullkomligt normala medan skolan som alla andra, har vissa helt rubbade...
Rawda (Uppgift 4)